Aktinomyceter

Home/Aktinomyceter

Aktinomyceter (strålsvampar) tillhör egentligen en grupp bakterier. De har kallats för svampar, eftersom de bildar hyfliknande trådar och producerar sporer (s.k. konidier) på ett sätt som påminner om svamparnas. Men liksom andra bakterier saknar de en avgränsad cellkärna, och cellerna är mycket mindre än hos egentliga mögelsvampar.

Aktinomyceters långsträckta celler, här sittande i kedjor, kan påminna om svamphyfer.

Aktinomyceter förekommer naturligt i jord och spelar en stor roll vid nedbrytning av organiskt material, såsom av cellulosa och kitin. Vid gynnsamma fuktförhållanden kan de också påträffas på organiskt material i huskonstruktioner. Om luftfuktigheten (RH) är hög, gärna över 90 %, är det särskilt gynnsamt för de strålformiga bakterierna.
Under tillväxten producerar aktinomyceterna organiska föreningar – s.k. geosminer som luktar unket och som påminner om källarlukt. Lukten sätter sig lätt fast i porösa material som isolering, tyg, och liknande, och kan vara svår att få bort, även efter det att angreppet blivit inaktivt.

De mycket små sporerna och fragmenten av aktinomyceter blir lätt luftburna. Vid hög koncentration i luften (> 500/m3), kan dessa orsaka en luftvägssjukdom, s.k. allergisk alveolit. Den är ofta relaterad till arbetsmiljöer där en sådan koncentration är vanlig, och har därför fått olika benämningar som sågverkslunga, tröskdammlunga, fliseldarsjuka.  Men den kan också uppträda i speciella situationer som t.ex. vid rivning av innerväggar. Om man utsätts för långvarig eller upprepad påverkan kan sjukdomen bli kronisk och leda till nedsatt lungkapacitet.

Svepelektronifoto: Elisabeth Gilert